Jag har gått i terapi hos några manliga psykologer. Jag upplever att män förstår mig bättre än kvinnor. Kanske för att jag inte känner mig som en traditionell kvinna. Jag har fått positiv feedback från mina terapeuter som jag upplever förstår vad jag säger och menar. Jag tycker att psykologer har ett bättre perspektiv än psykiatriker som är väldigt upptagna av diagnoser och mediciner. Psykologer söker istället verkliga lösningar på aktuella problem. Det är superviktigt att kemin stämmer mellan patient och terapeut. Man måste tycka om och ha respekt för varandra. Annars ska man byta. Tycker man inte att man får någon hjälp är också detta skäl att byta. Det är viktigt att man känner sig sedd av terapeuten.
Detta att man möts på samma plan är jätteviktigt. Vi som mår dåligt är under isen och känner oss ofta odugliga och misslyckade. Vår självkänsla har mycket kvar att önska. Då behöver vi bli behandlade som de värdefulla människor vi alla är. Orsakerna till att vi mår dåligt beror inte bara på oss själva. Det finns mycket som är skruvat i samhället och vi har ofta blivit rejält sårade i livet. Det kan finnas mycket goda anledningar till att vi mår som vi gör. Vi ska helst slippa att höra att det bara beror på oss själva.
It takes a fool to remain sane The Ark
Terapeuter måste möta människor där de är. Det kräver lyhördhet och ödmjukhet. Vi har alla någonting att lära av varandra. Vi som söker hjälp behöver möta medkänsla för vi har det tufft. Vi är människor och inte vår diagnos. Många som lider av psykisk ohälsa är osynliga hjältar som bär på tunga bördor och gör stora ansträngningar för att få vardagen att fungera.
Jag var friskare då jag mötte min sista terapeut, Bosse. Kemin fungerade bra och vi samtalade om gemensamma intressen. Det var vad jag behövde då. Bosse behandlade mig som en jämlike och fokuserade på det som var friskt hos mig. Han fick mig att känna mig friskare än vad jag var. Vi pratade om Indien som är ett gemensamt intresse. Vi delade böcker som vi diskuterade. Han läste mina alster och gav uppskattning. När Bosse slutade sin tjänst sa han till mig att jag inte skulle gå mera i terapi. Jag skulle återgå till ett vanligt liv. Jag följde hans råd och det har gjort mig gott.
Lisa!
Jag blir helt varm i kroppen när jag läser vad du skriver. För det första skriver du underbart bra och sen förmedlar du en så positiv känsla i texten. Kram Cecilia
Tack Cecilia! Ja nu när jag mår bra är det lättare att se det positiva. När jag var mitt uppe i krisen var det klart svårare. Risken finns ju att man romantiserar. Du vet hur överdjävligt det var! Kram Lisa