Jag som var så utmanande och provokativ som frisk förändrades när jag blev sjuk. Jag blev en tapetblomma som skulle smälta in. Och att provocera eller utmana blev otänkbart.
Ja, bränt barn skyr elden. Ångesten hade gjort intåg i mitt liv och nu var jag tvungen att deala med rädslor. En mycket otrevlig uppgift.
Att vara en tapetblomma är tråkigt. Jag gillar att sticka ut! Jag gillar att utmana!
Att anpassa sig för mycket till omgivningen visade sig vara lika trist som jag trodde för länge sedan. Nu har jag den erfarenheten i bagaget och kan bara säga att jag hade helt rätt. Konformitet är helt enkelt jättetrist!
Att sticka ut som psykiskt sjuk var verkligen inte kul. Det valde jag inte så jag blev istället en tapetblomma. Men nu är jag friskare och byter tapet!