Jag har läst Roland Paulsens bok TÄNK OM En studie i oro.

Det är en bok som förbryllar mig. Jag vet inte vad jag ska tänka om boken.

Paulsen ger målande beskrivningar på tvångstankar. Jag känner bestörtning och obehag när jag läser. Jag tycker att jag får en förståelse hur hemskt det kan vara att lida av tvångssyndrom.

Jag tror också att Paulsen har rätt när han istället för att sjukdomsförklara personer med psykisk ohälsa lägger skulden på hur vårt samhälle fungerar med all osäkerhet som vi måste förhålla oss till.

Det är när Paulsen talar om lösningar på ohälsan som jag tycker att boken brister. Jag tycker att den känns ganska hopplös. Ingenting tycks hjälpa.

Religion problematiseras. Själv har jag haft en oerhörd hjälp av min Gudstro. Jag lider emellertid inte av tvångstankar men har haft sex psykoser och mycket mental  och emotionell ohälsa. Jag tror också att vi är många som har stora resurser att ta itu med våra problem på olika individuella sätt.

Det är fruktansvärt att oron ökar och att så många människor lider. Jag håller med Paulsen om att det är mycket svårt att förändra samhället. Vi är konservativa och väldigt tröga till förändring.

Ja, det kanske är så mörkt som jag upplever TÄNK OM. Ett samhälle som skuldbelägger individen och är oförmöget att ta itu med sina problem.