Det är lättare sagt än gjort att inte ta saker personligt. Vi är människor och vi känner.
Jag undrar om det finns någon vishetslärare som klarar av att leva som hen lär. Att förstå hur saker och ting hänger ihop leder inte självklart till befrielse.
Jag kan förstå ett samband och ändå trilla dit tusen gånger. Jag vet inte om jag är trög eller om det är universellt. Kanske kommer jag någon millimeter framåt varje gång.
Kanske är det mitt ideal det är fel på. Kanske är det inte optimalt att vara superstark och ha massa hud. Kanske även känsligheten är en gåva. Jag minns en tid då jag hade mera hud och det var behagligt. Jag längtar ständigt tillbaka.
Så länge jag tar saker för personligt föredrar jag att hålla mig mycket för mig själv. Det är ganska naturligt för jag vill undvika smärta. Mycket av min tid går faktiskt åt till att lindra min inre smärta.
Om någon dag så gör jag ett nytt försök att inte ta saker och ting personligt. Kanske jag lyckas bättre nästa gång……
Ja du Lisa, Jag tar också saker personligt och jag gör som du, håller mig för mig själv. Jag tror att med åldern så blir vi känsligare, i alla fall har jag blivit det. Kanske det beror på att jag blivit sårad, förtalad och sviken många gånger, kanske kvoten är fylld? Då är det lätt att bara dra sig undan för att läka. Så fort man sticker ut huvudet får man nästa smäll…. Ja kanske det är meningen att det ska vara så? Fast det har jag inte fattat ännu. Jag har fått höra av många, senast för en vecka sedan att jag är en modig tjej. Jag tycker inte att jag är modig, jag försöker ju bara lösa situationer såsom arbete och nöjen. Jag flyttar och tar jobb överallt, spännande och lärande må jag säga fast det är inte en dans på rosor. Kanske det är just därför som man får ta en hel del kritik? Inte bara den positiva utan också det negativa. Folk är ju som i regel avundsjuka och då säger de elaka saker till mig och om mig. Fortsätt du att vara känslig för det tänker jag göra. Sedan får folk kontemplera över sina egna liv och göranden.