Jag har en tavla som jag har målat som jag inte gillar. Nu vet jag varför.
Det finns inget svart i tavlan! Och jag kom till insikt om att svart är den viktigaste färgen av alla när jag målar. Tavlor utan svart är mesiga.
Svärtan måste ha sin plats även i livet. I denna bristfälliga värld får det inte vara för sockersött. I en värld med svält, sjukdom, krig, tortyr, död och så mycket smärta behövs det svarta. Om vi ska uppehålla oss i verkligheten och i världen så kan vi inte leva i en privat idyll. Om vi ska kunna läka denna jord så måste det svarta ha sin plats.
Förnekelse är aldrig vägen fram och ut. Vi måste erkänna vissa ofrånkomligheter för att vara sanna. En sådan sanning är att svärtan är en del av den mänskliga naturen. Det finns svärta i oss alla även om vi inte vill kännas vid det.
Så jag har börjat måla på min ”färdiga” tavla. Jag ska tillsätta svart färg och se om jag kan ”rädda” den.