Det har funnits ett stort svart hål av meningslöshet som jag har försökt att fylla under min sjukdomstid. Jag har inte haft så många sätt att fylla tomheten på.
Jag har ständigt varit hungrig. Suget har gjort att jag har ätit för mycket och blivit överviktig. Jag tror att jag ätit för mycket som ett försök att mätta min själ. Jag har också rökt många cigaretter per dag, betydligt fler än före mitt insjuknande.
Jag minns en tid då jag var upptagen med saker som var meningsfulla för mig. Och jag glömde ofta bort att äta. Jag var supersmal för mat var inte av hög prioritet i mitt liv.
Jag tycker inte att det är så konstigt att människor med låg inkomst och otillfredsställande sysselsättning ofta äter och röker för mycket. På något sätt måste man underhålla sig. Och cigaretterna och maten är ett sällskap i meningslösheten.
Jag har tidigare skrivit om flow som är ett tillstånd då vi glömmer bort tid och rum. Vi är upptagna av oerhört meningsskapande sysselsättning. Det är motsatsen till vad jag har upplevt under min sjukdom. Jag har haft så mycket tid och så lite att göra. Då är det fullt begripligt att man tröstar sig på de sätt som finns tillgängliga.
Alla behöver vettig sysselsättning. Det ska vara något som intresserar en och som är tillräckligt utmanande. Då är det mycket lättare att skapa sunda vanor. Jag tror inte att det är så många människor som kan hantera att ha ett överflöd av tid.