Stolthet går före undergång och högmod går före fall.
(Ords 16:18)
Jag blev förvånad när jag läste bibeln och upptäckte att stolthet är negativt. För mig har stolthet varit ett positivt laddat ord.
Men ju mer jag funderade, desto mer blev jag varse att vår stolthet kan ställa till det för oss. Om man inte vill erkänna att man har haft fel eller handlat orätt. Om man inte vill be om ursäkt fastän det finns goda skäl att göra det. Om man aldrig böjer sig.
Det som aldrig böjs, knäcks till slut. Det hände mig. Jag var så övertygad att jag hade rätt. Jag vägrade lyssna på andra. Jag skulle alltid ha sista ordet och veta bäst.
Och så förödmjukade livet mig. Min stolthet fick sig ett närmast dödligt slag när jag insjuknade i psykos. Jag knäcktes på insidan. Det var svårt att uppleva.
Idag känner jag mera respekt än stolthet. Självrespekt är mera positivt än stolthet och jag respekterar också andra mer. Respekt går djupare än stolthet som jag kan tycka handlar mera om att upprätthålla en falsk självbild: Man försöker upprätthålla en fasad och blir djupt kränkt när andra ser bakom ytan.
Jag kan visst vara stolt när jag gjort något bra. Men jag ska inte låta min stolthet sätta käppar i hjulet för mig. Ibland är det klokast att svälja stoltheten och erkänna att man inte vet bäst eller klarar av något på egen hand. Att be om hjälp kan vara väldigt svårt om vi är alltför stolta.