Så mycket sorg! Så ofattbart mycket sorg!

Sorg läker. Då behövde jag läkas mycket för min sorg varade i en evighet. Jag har fortfarande lätt för att bli låg.

En psykolog sa i ett tidigt skede av min sjukdom att jag måste förstå och vara ledsen. Han visste vad han talade om.

Jag har sörjt de förlorade åren. Jag har sörjt misstagen och de dåliga val jag gjort. Jag har sörjt världens tillstånd och orättvisa. Jag har sörjt brustna och komplicerade relationer. Erfarenheten att må fruktansvärt sunkigt har gjort att jag sörjt att människor drabbas av sjukdom och då främst psykisk sjukdom som är ett hemskt lidande.

Jag brukade tycka att man kan skämta om det mesta. Men jag har gjort en erfarenhet som jag inte alls kan skämta om. Inte ännu. Ja, livet har blivit allvarligare, jag har blivit varligare med allt. Jag vill inte vara orsak till någon annans sorg.

Alla drabbas av sorg och förluster förr eller senare. Vi måste acceptera att livet tidvis är svårt. Sorgen gör att vi mognar och livet blir lite mindre ytligt. Man förändras av att sörja. Jag är god vän med min sorg. Jag har läst att sorg är en negativ känsla men jag har svårt att hålla med. Jag tycker att det finns många anledningar att sörja. Sorg får mig att känna mig äkta. Min sorg har varit så djup att jag inte längre kan gråta. Gråten tog helt enkelt slut en dag.