I denna individualismens tid har solidaritet blivit omodernt. Man hör sällan ordet användas överhuvudtaget nuförtiden.
Solidaritet är nödvändigt när vi lever tillsammans. Vi hänger ihop och påverkar varandra. För att vi alla ska kunna leva i trygghet och ha det vi behöver så behöver vi vara solidariska med varandra.
Det är så destruktivt att spela ut olika grupper mot varandra där den ena gruppen ska vinna och den andra förlora. Vårt samhälle är ingen sportarena. Vi behöver samarbeta med varandra istället för att konkurrera.
Svagare grupper i samhället har svårt att komma till tals. Då behöver de starkare solidarisera sig med dessa. De starka har ett ansvar att inkludera alla dem som inte orkar driva sina rättigheter själva.
Hade vi alla varit känslomässigt friska så hade vi gjort allt i vår makt för att lindra lidandet. Det är emotionellt friskt att känna solidaritet med andra människor.
Jag har fått den stora förmånen att lära känna människor som jag tidigare inte kom i kontakt med på ett naturligt sätt. Och det har förändrat mig. Jag ser att vi drömmer samma drömmar allihopa. Jag ser att vi delar samma smärta. Även om vi har drabbats av olika missöden så är det mera som förenar än skiljer oss åt.
Jag tycker att vi tar tillbaka ordet solidaritet i vår vokabulär och låter ordet leda till handling.