Den stora skulden släpper nu när jag går in i år 2016. Jag har burit en tung börda av tacksamhetsskuld till alla som hjälpt mig. Jag har inte riktigt förstått tyngden förrän nu när den släpper. Jag har länge försökt visa människor att de är viktiga och att de kan räkna med mig. Nu tycker jag att jag har visat det. I år vill jag sätta mig själv främst.
Det finns en tid för allting. När man är klar och redo måste man ta nästa steg. Det värsta jag fruktar är att stagnera. Det finns oändligt att upptäcka och att lära sig och man kan fortsätta att utvecklas hela tiden om man vill.
Vid den här tiden på året händer det alltid mycket med mig. Jag känner att det går en skiljelinje mellan året som gått och året som kommer. Det både förpliktar och lovar.
Just nu läser jag Jag är Zlatan Ibrahimovic av David Lagercrantz. Jag tycker att jag har mycket att lära av Zlatan. Till exempel har jag som föresats att sluta be om ursäkt för mig själv. Jag vill också ha lite av Zlatans kaxighet. Och jag vill inte minst liksom Zlatan lyckas trots dåliga odds.
Något har hänt sedan sist och det viktigaste är nog att jag känner att jag är kvitt med min omgivning.