Jag har under lång tid hållit på att omprogrammera mitt tänkande och jobbat med mina känslor. Jag har gått från att vara hård och oförsonlig till att bli betydligt snällare mot mig själv.
Jag insåg att jag alltid är fast med mig själv. Det går inte att fly. Och då måste jag komma överens med mig själv. Jag funderade på hur jag behandlar andra och förstod att jag måste vara likadan mot mig själv.
Det var svårt att förlåta mig för allt dumt jag gjort och sagt. Jag har överhuvud taget haft svårt för förlåtelse. Jag tror personligen inte att vi behöver förlåta alla men det gäller INTE oss själva. Det är kopiöst viktigt att vi förlåter oss själva.
Vi måste också tala vänligt till oss. Vi måste vara överseende, tålmodiga och kärleksfulla. Vi får inte kräva för mycket av oss. Vi måste tycka vi är värda bra saker. Vi måste tycka att vi är värda att älskas. Vi måste tycka att vi duger!
När vi ändrar budskapen och börjar behandla oss själva på ett kärleksfullt sätt händer det saker. Plötsligt vägrar vi låta andra behandla oss på ett kränkande och oförskämt sätt. Att andra är missnöjda med oss skiter vi högaktningsfullt i. För vi är själv nöjda.
Om man ska arbeta med sig själv så är detta en bra början: Bli uppmärksam på vad du faktiskt säger till dig och ändra tonen och behandla dig själv med silkesvantar istället för med hårdhandskar.