Självkänsla är hur jag känner för mig själv. Oberoende av hur jag blir behandlad av andra. Med en god självkänsla står jag grundad i livet oberoende av yttre omständigheter. Självkänsla handlar om vem jag är, inte vad jag gör. En god självkänsla ger mig en härlig känsla av berättigande. Min alltmer stigande självkänsla talar om för mig att jag är värd det bästa och lycka i livet. Det har inte alltid varit självklart för mig.
När man äntligen har en god självkänsla söker man inte längre bekräftelse om sitt värde från andra i tid och otid. Det man vet behöver man inte ständigt bli försäkrad om. Bekräftelsesjukan är dessutom kontraproduktiv. När man överlämnar bedömningen av ens person till andra blir man utlämnad och sårbar.
Kritik kan emellertid vara positivt. Det finns många människor som inte tål någon form av kritik. Jag tolkar det som att självkänslan då är bräcklig. Vi kan lära oerhört mycket genom konstruktiv kritik. Vi som sysslar med personlig utveckling kan få nycklarna vi behöver för att komma vidare om vi kan lyssna och sätta vårt ego åt sidan en stund. Och beröm är inte alltid positivt. Ibland tjänar berömmet bara syftet att vi ska gå i andras ledband.
Det räcker inte med att veta att man är värdefull. Man måste känna det också. Jag tror att man mår psykiskt bra om man har en grundmurad självkänsla. Då blir arbetet med självkänslan det viktigaste man kan företa sig. Att alltid tala vänligt till sig själv och att behandla sig själv som man behandlar sin bästa vän är ingen självklarhet för många. Man får bli uppmärksam och mer medveten om hur man pratar till sig själv. Då kan man med lite ansträngning ändra tonen och budskapen. Jag har gjort det successivt och idag kan jag vara snäll mot mig själv även när jag trampat i klaveret. Det var inte möjligt förr.