Jag ska vara min bästa vän. Jag ska behandla mig själv som jag behandlar mina bästa väninnor.

Om min vän gör bort sig så tröstar jag med att det inte är så farligt. Att andra tar lättare på misstaget än min vän. Jag försöker lindra smärtan och tala om för min vän vilken bra människa hon är.

När jag själv gör bort mig är jag betydligt hårdare. Jag bannar mig för att jag ännu en gång trampat i klaveret, att jag aldrig lär mig och att jag är allmänt oduglig.

Men jag kan ju faktiskt prata med mig själv som med min vän. Jag kan vara lika god mot mig själv som jag är mot andra.

Det är två steg i processen. Det första steget är att börja lyssna på vilka budskap jag ger mig själv. Att bli medveten om hur jag talar till mig själv. Det andra steget är att börja prata annorlunda. Att helt enkelt vara vän med mig själv.

Jag har hållit på ett bra tag med detta att synliggöra hur jag är mot mig själv. Och jag är snällare nu än vad jag var tidigare. Jag tänker att det är så det är att vara i peace med sig själv.