Psykiatrin erbjöd mig en hälsocheck och vi pratade om mina levnadsvanor, bland annat rökning. Jag berättade att jag är oerhört beroende av cigaretterna och att jag inte kan sluta på egen hand.
Vi pratade om rökavvänjning och vilken hjälp som finns att få. Läkaren sa att jag kan vända mig till närmaste vårdcentral för att få hjälp att sluta röka. Jag berättade då för läkaren att jag för rätt många år sedan vände mig till min vårdcentral för att få hjälp med att sluta röka men att jag sedan inte blev uppringd av någon. Jag mådde psykiskt dåligt då och upplevde att vården fullständigt struntade i mig. Jag orkade inte slåss för mina rättigheter vid denna tidpunkten.
Det är nog ganska vanligt att psykiskt sjukas problem negligeras. Patienterna faller mellan stolarna. Vården anser att det är psykiatrin som ska hjälpa de psykiskt sjuka även med annat än ren psykiatri medan psykiatrin anser att vissa saker faller inom vårdcentralens område.
Om jag kontaktar vårdcentralen för hjälp med rökavvänjning idag kommer jag inte att agera likadant som jag gjorde förra gången. Jag kommer inte att acceptera att vården struntar i mig. Nu är jag mycket friskare och starkare och kommer inte att låta mig diskrimineras. Det är synd och skam att man ska behöva vara frisk för att få den hjälp man behöver.