Det gör fruktansvärt ont att förlora all riktning i livet. När framtiden ser dyster ut och man inte tror på att något kommer att förändras till det bättre. När varje dag är den andra lik och det händer mycket lite.
Så har jag levt i många år. Försökt ta en dag i sänder (som Jesus uppmanar oss) och sett mina drömmar dö. Jag har flutit omkring i limbo och klamrat mig fast vid hoppet om en ljusare framtid trots ständiga besvikelser.
Men idag har jag en ny riktning. Jag börjar smida planer för framtiden igen. Ingenting är klart ännu men jag har börjat fantisera om en förändring och ta de första initiala stegen. Det kommer att dröja ett tag innan jag kan göra verklighet av mina planer så jag har tid att förbereda mig mentalt. Eftersom jag inte tål att stressa så behöver jag denna förberedelsetid.
Vi behöver en riktning i livet. Vi behöver längta och hoppas. Vi behöver något att se fram emot. Vi behöver ha saker att glädjas åt och vi behöver uppleva nytt. Vi behöver gnistan som får livet att spritta i kroppen.
Om allt går som jag vill så blir det flera äventyr. I dagsläget är mina planer och förhoppningar ännu på det stadiet att jag inte vill avslöja mer just nu.
Har du också något att se fram emot?