För oss som vanemässigt klankar på oss själva och riktar vreden inåt är det mycket hälsosamt att bli förbannade på andra. För dem som vanemässigt blir förbannade på allt och alla utom sig själva är det hälsosamt att titta närmare på sin egen del i det hela.
Ytterligheter är aldrig bra. Det ska finnas en sund balans. Att vara kroniskt missnöjd med sig själv eller andra är extremer. Jag tycker verkligen att det är jättenyttigt med ett visst mått av självkritik och jag tycker också att det är skadligt att vara alltför naiv och godtrogen när det gäller andra.
Under min sjukdom har jag hittat så mycket fel på mig själv och varit rent ut taskig mot mig själv. Jag har sett samma drag hos andra som lider av psykiska besvär. Vi diskriminerar och dömer ut oss. Vi tycker aldrig att något duger.
Med ökad medvetenhet går det att bryta detta skadliga beteende. Man får omprogrammera sig och helt enkelt bli snällare mot sig själv. Och man måste sluta att prata nedsättande om sig själv inför andra. Det tar tid men det går.
Just nu är jag förbannad på några personer. Jag tycker det är skönt att vara sur och att rikta vreden utåt. Jag tycker att jag är bättre än dem för tillfället. Det här kommer också att gå över men det är befriande att tycka att andra inte räcker till. För omväxling skull.