Rebellen i mig vaknar alltmer. Nu när rädslan ger vika bubblar upprorslusten upp. Det finns så mycket att kämpa för och emot.

Vi som inte är rädda måste kämpa för det vi tror är rätt och riktigt. Det är vi skyldiga dem som inte vågar.

Jag tänker inte vara tyst. Jag tänker inte böja mig. Jag tänker inte låta mig skrämmas. Jag har inte fått en röst för att tiga och jag kämpar inte för mänskliga rättigheter för att låta mig underordnas. Jag är en av dem som kräver likabehandling. Jag tänker kämpa för din och min rätt att leva ett fullödigt liv. Jag tänker kämpa för att vi alla ska bli delaktiga i samhället på lika villkor.

Vi behöver alla tro på något och vi behöver agera för att våra drömmar ska bli realitet. Det finns sådant som är större än vår egen person. Att ha ideal är sunt.

Och våra handlingar har betydelse. Även de små handlingarna. De blir till ringar på vattnet. Alla resultat är inte uppenbara men till och med en vänlig gest får betydelse.

Jag önskar att alla kände att de kan göra skillnad. Det handlar om självkänsla och självförtroende. Att förstå sin egen betydelse – att man räknas och kan påverka omvärlden.