Vi som kämpar år efter år och enträget tar oss över olika hinder och begränsningar bygger råstyrka; En styrka som bottnar i vårt innersta.
Vi som kallas svaga och utsatta är ofta mycket starka personer. Vi har mött så många svårigheter och utmaningar att vi har härdats. Att gång på gång tvingas acceptera svåra livsvillkor gör oss råstarka.
Emellanåt känner vi oss inte starka. Vi ledsnar och tröttnar på vår kamp. Men efter att ha släppt ut vår frustration och klagat av oss så återvänder styrkan. Och då har vi blivit lite starkare än vad vi var förut. Då kämpar vi på nytt, ledsnar, och bygger vidare på vår styrka.
Jag vet att jag är starkare än någonsin. Jag vet att hårda villkor har byggt karaktär och integritet hos mig. Jag vet att jag inte skulle vara så stark om jag flutit runt på en gräddfil. Emellanåt är det ändå skittradigt.
Mina kompisar är på Samos och roar sig. Jag skulle ha velat vara med men jag har inte en ekonomi som tillåter det. Och just nu känns det urtrist att roa mig med promenader när jag skulle ha kunnat sitta på en taverna i gott sällskap och dricka vin och titta på folk.
Jag undrar hur stark jag ska bli för den här resan verkar aldrig ta slut!
Nu var det min tur att klaga. Suck! 🙁