Jag är rädd att jag ska må dåligt – imorgon och för evigt. Det är en rädsla som jag behöver tampas med varje dag. Ju sämre jag mår desto räddare blir jag.
Mitt självförtroende har stadigt försämrats. Jag har misslyckats med en hel del genom åren. Mitt dåliga mående har bäddat för misslyckanden. Jag måste må bra för att lyckas. Jag minns en tid då jag lyckades med det mesta som jag företog mig och då mådde jag bra.
En väg att gå är naturligtvis att utmana sig lagom mycket. För stora utmaningar gör risken för misslyckanden större. Jag har inte råd att misslyckas fler gånger för då tar jag mig kanske inte upp en gång till.
Jag trodde att tiden skulle läka alla sår för det hade jag hört så många gånger. Men jag tror inte på det längre. Jag har tid i överflöd och det är också ett problem för mig. Jag är ofta frustrerad och uttråkad.
Först och främst måste jag må bra. Sedan få jag välja en lagom utmaning. Och slutligen genomföra den. Om det fungerar kan jag bygga upp mitt självförtroende igen, må bättre och kanske ge mig på större utmaningar.
Det är supertrist att ha dåligt självförtroende. Att inte tro så mycket om sig själv. Att vara nervös och orolig för att man ska klara av att få saker uträttade. Mitt dåliga självförtroende har kommit ganska sent i livet efter åratal av dåligt mående. Tidigare förstod jag inte människor som hade dåligt självförtroende men nu vet jag mer om det. Att inte våga, att hellre avstå än bli besviken, att inte kunna hålla det jag lovat eller att känna att jag skämmer ut mig.
Man behöver både god självkänsla och gott självförtroende för att lyckas. Det går att arbeta upp men tar tid och är inte lätt. Jag tröstar mig med att jag inte tror på att det ska vara för lätt.