Jag var inte mig själv. Jag kände mig som en drottning. Jag hade åter flytt till manin och sluppit från mindrevärdes känslorna. Ett restaurangbesök stod på repertoaren. Jag gick upp till Kinarestaurangen ett stenkast från mitt hem, satte mig och beställde in mat. Jag blev serverad en god måltid. Jag tyckte att restaurangen fått ett riktigt fint och celebert besök. Efter måltiden reste jag mig och gick. Det var självklart att de ville bjuda mig på måltiden.
När jag går in i en psykos smäller det till. Jag blir manisk och får otroligt mycket energi och handlingskraft. Jag blir elektrisk i hela kroppen.
I psykosen hamnar jag i ett mycket kraftigt energifält och dras med i händelser. Jag blir uppkopplad. Liknelsen med internet är slående. Jag förlorar markkontakten och flyger upp i det blå. Människor från mitt liv, böcker jag läst, filmer jag sett och musik spelas upp i mitt inre. Jag är huvudperson i en massa dramer. Det är fantastiskt romantiskt och underbart och hemskt och förskräckligt. Jag kastas hit och dit som en trasa. Det är väldigt verkligt.
Jag har ungerskt ursprung och min mamma kommer ursprungligen från Transylvanien. Jag kan lova att det inte är ett roligt psykostema. Religion och nazism har varit andra teman. Tankar som tycks komma utifrån bombarderar mig. Jag har haft mycket intelligenta dialoger när jag varit psykotisk. Jag erfar en stor klarhet. Det kan också vara fruktansvärt när jag blir fördömd. Det är i alla fall inte ointressant. Att återvända till verkligheten är smärtsamt. Jag faller ner i en avgrund.