Jag känner mig mycket yngre än vad jag är. Mentalt känner jag mig som 30 år. Jag har svårt att ta in att jag är 50+. Jag pratar ibland om mig själv som att jag är en ung person. Det händer att folk tittar konstigt på mig.
Jag tror att det har att göra med min långa kris. Min utveckling har varit dramatisk och jag har missat en del. Så nu tar jag vid där jag var före psykosutbrottet. Och då var jag 30 år.
När jag pratar med andra att jag inte känner mig som 50 år så är det många som instämmer. Så jag är inte ensam om känslan. Kanske har det alltid varit så att tiden rusar ifrån oss. Och så har vi väl alla knäppa föreställningar om hur en 50-åring ska vara.
Men jag tror generellt sett att det är bättre att känna sig yngre än vad man är än att känna sig äldre. Så det är inget problem utan bara en iakttagelse.