Privatkristen

Jag röker. Jag dricker mig berusad ibland. Jag svär. Jag tycker att jag har goda anledningar till det.

Det finns en schablonbild hur kristna ska vara och uppträda och jag utmanar denna bild. Jag anser att kärleksbudskapet i nya testamentet är den viktigaste uppmaningen till kristna. Det kristna budskapet är radikalt! Även här vill jag slippa ytligheter.

Kristna uppfattas ofta som tråkiga och jag förstår varför. När förbuden blir viktigare än förändringen blir det trist. Jag skalar inte bort något av min personlighet som kristen utan lägger till. Jag får vara mig själv och vara kristen.

Jag har många omkring mig som inte är troende. Jag kan inte påstå att jag gillar kristna särskilt mycket med några undantag. Min erfarenhet av kristna är att många är otroligt inskränkta. Det viktigaste verkar vara att man lever i en heterosexuell kärnfamilj trots att bibeln säger annat: Kan du leva ensam så är det att föredra. Kan du inte så ska du skaffa familj.

Det finns en kultur i de kristna församlingarna som jag värjer mig mot. Som feminist har jag retat mig på könsstrukturen tillräckligt många gånger för att tröttna till slut. Jag vill inte heller behöva koppla bort hjärnan för att jag går i kyrkan. Det är vidare hög tid att kyrkan moderniseras. Släpp till exempel in rockmusiken och dansen i kyrkan. Då skulle det kunna bli kul och ungdomarna skulle hitta dit.

Gud är det minst tråkiga som finns. Men detta budskap är de kristna dåliga på att marknadsföra. Bibeln innehåller inte heller ett enda skämt. Jag vet det för jag har läst hela bibeln från pärm till pärm. Något så underbart och befriande som humor måste ju ändå vara gudagivet. Så jag väljer att vara privatkristen och jag väljer att vara selektiv med bibeln.