Så drabbades jag igen! I veckan har jag sjunkit ner under ytan. Det är tur att jag kan simma för jag drunknar i alla fall inte.
Jag får acceptera att mina känslor säger ifrån emellanåt. Jag får acceptera känslodjupen, att jag blir mer eller mindre funktionshindrad medan känslorna rumstrerar om i mitt inre. Tanken som kommer till mig är att jag inte får glömma hur det är att må kasst. För jag glömmer. När jag var sjuk kunde jag inte minnas hur det var att må bra och när jag mår utmärkt glömmer jag hur det är att må dåligt.
Jag studerade diskriminering och marginalisering. Sedan fick jag uppleva det In Real Life. Det var något helt annat än att läsa om det. Man kan säga att jag fick eld i baken. Jag ville bara tillbaka till världen som jag kom ifrån. Men riktigt så funkar det inte. Varje erfarenhet som vi gör formar oss och vidgar våra gränser. Nu känner jag djupare vare sig jag vill eller inte. Det var kanske meningen att jag skulle göra denna erfarenhet så att jag vet vad jag pratar om.
Idag ska jag få min Trilafon-injektion. Det ska bli skönt. Jag behöver detta skydd i nuläget. Jag har accepterat detta även om det satt långt inne. Ja, så kan livet vara för oss med större känslighet.
På fredag har jag bjudit hem vänner på middag. Det är årets Östersjöfestival i Karlshamn. Nu ska jag lyfta mig ännu en gång så att jag kan njuta av festligheterna.