Att någon är paranoid innebär inte att han/hon inte är förföljd eller övervakad. Man kan ha goda skäl för sina nojor.
Jag har börjat läsa om Nelly Sachs som är en av fallberättelserna i Johannissons Den sårade Divan. Nelly S, som var jude, tvingades fly undan nazisterna och kom år 1940 till Sverige. Hon blev senare paranoid. Jag ska läsa vidare men tankarna har redan börjat snurra. Är det konstigt att Nelly S blir paranoid? Är det ens sjukt? När någon faktiskt försöker att utrota henne. Med vetskap om vad nazisterna gjorde mot judarna. Det verkar som en fullständigt normal reaktion på ett utomordentligt hot mot ens existens.
Jag läste en bok en gång som handlade om Kina under Maos regim. Det kinesiska folket levde i ett tillstånd av osäkerhet och ovisshet. Regimen förföljde olika samhällsgrupper godtyckligt. Det gick inte att räkna ut vilka som skulle drabbas nästa gång. Regimen var ett hot mot folket och rättssäkerhet existerade inte. Jag minns att jag tänkte att det är konstigt att inte fler blir psykiskt sjuka. I nästa kapitel drabbades så huvudpersonen av paranoia. Jag upplevde det som fullständigt rimligt.
Jag har insjuknat i paranoid psykos och jag är inte alls säker på att det var utan goda anledningar. Eftersom jag var kraftigt förvirrad är det inte så lätt att reda ut. Men när någon blir nojig så behöver det inte alls bero på genetik, droger, isolering eller något annat. Psykiatrin försöker nog hitta förklaringar som passar med läroboken men möjligheten kvarstår: Kanske är man verkligen förföljd?