En sådan titel på en bok fångar mitt intresse. En lysande titel! Jag förstod att boken inte skulle handla om idioter utan vara mera upplysande och det hade jag rätt i. Jag läser Thomas Erikssons bok med fascination.

Den handlar om fyra olika typer av personligheter som fått varsin färg. Oftast förstår sig inte de olika färgerna på varandras sätt att fungera. Således idiotförklarar man lätt varandra. Men det är betydligt konstruktivare att försöka förstå de andra färgerna.

Färgerna överlappar varandra och de flesta är någon kombination av färger. När jag läser är det stört omöjligt att inte analysera mig själv och människor jag känner. Det är underhållande. Jag känner igen mig i det blå, gröna och det röda. Det gula känner jag inte längre igen mig i men en gång i tiden var jag extremt pratglad. Det var hart närt omöjligt att få tyst på mig. Jag tror att det gula ligger latent hos mig. Eriksson nämner dock inte att vi kan ändra färg över tiden men jag undrar…..

Det är en bra bok. Även om man inte skriver under på allt är det bra att förstå att det finns andra sätt att fungera på än det egna. Och att vi alla behövs för att det ska bli ett bra team. Hur skulle världen egentligen se ut om det bara fanns en färg?