Min erfarenhet är att jag växer mest genom svårigheter. När tråkiga saker händer finns alltid en möjlighet för växande. Jag lär mig mer av det negativa än det positiva tycks det.
Eller kanske det inte stämmer. Kanske finns lika stor potential för andligt växande i det positiva.
Jag har skapat mig distans till tråkigheter. Jag vet att det går över och att det finns något att lära av det. Jag vet vad en riktig katastrof är idag så jag blir inte lika upprörd som förr av förtretligheter.
Det är en hälsosam inställning tycker jag: Att se livet som en skola där vi kan öka vår visdom successivt. Att inte vara så lättkränkt av den enkla anledningen att det skapar lidande. Det är meningsskapande att dra lärdom av misstag och missräkningar. Att inte bara se det onda som ont. Jag har i alla fall lärt mig oerhört mycket av missräkningar.
Man kan bli bitter eller man kan växa. Jag vet inte hur mycket vi själva kan bestämma vilket det blir. Men vi kan alltid försöka att använda livserfarenheter till att växa.