Det pågår ett krig. De rika vinner.

Mikael Wiehe

Omställningen av samhället och arbetsmarknaden i nyliberalistisk anda har lett till att vi fått ett otryggare samhälle. Många människor arbetar i osäkra anställningar med låga löner. Arbetslinjen med sänkta ersättningar slår hårt mot dem som är mest utsatta. När allt ska räknas i pengar får vi ett samhälle som är kallt. Klyftorna har ökat mellan de som har och de som inte har. Idag betraktas detta som helt OK.

Jag tror att många känner sig otrygga nu. Och när vi blir otrygga värnar vi om mig och mitt. Det har blivit mer accepterat att vara självisk. Vi får höra att den ekonomiska människan träffar rationella val. Och den nyliberalistiska teorin säger att det är rationellt att maximera den egna nyttan.

Jag är mycket mera än en ekonomisk människa. Jag vägrar att låta mig reduceras till en nyttotänkare där det bara är den egna nyttan som står i fokus.

Missnöjespartier vinner mark. Jag tror huvudskälet till det är att vi anammat nyliberalismen med dess orättvisa och kortsiktiga resultat. Man tämjer och tystar människor genom att behandla dem dåligt, till exempel i det otrygga arbetet. Men missnöjet bubblar under ytan och måste komma ut någonstans. Vissa riktar sitt missnöje åt fel håll enligt mig. De ser ett hot i flyktingar som kommer hit och ökar konkurrensen om arbetena och tillgångarna.

Istället för att slå nedåt tycker jag att vi ska slå uppåt mot de som skördar vinsterna av det orättvisa systemet. Gå inte på skitsnacket att det bara finns en väg och ett sätt. Och att det saknas pengar är inte sant. Då skulle inte de på toppen kunna göra sådana fantasivinster som de gör.