Min sjukdom och den långa konvalescensen har färgat av sig på hela mitt liv. Det finns inte en enda detalj som inte påverkats av mina psykoser. Och att tvätta bort denna färg är inte lätt.
Under många år blev det ohyggliga normalt för mig. Jag fick kämpa otroligt hårt med att hålla ihop dagen och mig själv och min kraft gick åt att överleva. Det var ett mycket svårt liv att leva när det plågsamma blev det normala för mig.
Så sjukdom blev normalt och jag fick anpassa mig. Att anpassa sig tillbaka till ett friskt liv efter sjukdomen har inte varit mindre problematiskt. Jag kämpar fortfarande med att normalisera mitt liv. Psykoserna innebar ett väldigt trauma som satte sig mycket djupt i mig.
Jag kan förstås inte bli som att psykoserna aldrig ägt rum. Det fattar jag. Erfarenheterna av det jag genomlevt kommer jag alltid att bära med mig. Men jag skulle väldigt gärna vilja sluta tänka på det dagligen. Jag vill inte heller bli definierad som psykossjuk för det är inte rättvisande längre.
Så jag försöker tvätta bort de sista resterna av färgen.
Och lite klokare har jag allt blivit! 😉