Jag vägrar att acceptera somligt. Alla har vi nog något som vi inte kan kompromissa om, något som är heligt för oss. Det är väl det som kallas nolltolerans.

Jag framhärdar, vägrar att vika mig och låta mig besegras av cynism. Uttryck som ”det har alltid varit så och kommer alltid att förbli så” eller ”det är omöjligt” är ett accepterande som innebär overksamhet eller likgiltighet. Ibland är det ett uttryck för rent maktspråk när man inte vill ha förändringar. ”Det vet ju alla” är ett annat exempel för att legitimera sina åsikter.

Vi ska definitivt inte acceptera allt. Vi ska inte ens acceptera det som vi till synes inte har någon kontroll över. Jag personligen accepterar inte orättvisor. Så jag försöker handla rättvist i en orättvis värld. Jag tror att varje människa kan göra skillnad. Jag försöker förstå och jag är kritisk även gentemot det egna ledet. Det är verkligen inte bara våra antagonister som har fel. Det har vi alla. Vi måste ändå handla så gott vi kan. Det är bara den som inte gör någonting som inte gör fel.

Minsta lilla kärlekshandling betyder något. Det du gör, säger och tänker betyder något för någon. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Jag vill att du ska tro på att du kan påverka. Det skulle se annorlunda ut om vi verkligen trodde på att vi kan förändra sakernas tillstånd.

Så, acceptera inte det som inte ska accepteras. Vi är värda så mycket bättre!