Moral är positivt. Moraliserande är negativt. Att ha en personlig moral är viktigt, det vill säga en känsla och uppfattning vad som är rätt och fel för mig. När man lägger denna personliga moral på andra och försöker göra den allmängiltig så moraliserar man.

Vissa har en stark personlig moral som de lever efter redan i unga år. För mig har det tagit lite längre tid och varit mera mödosamt att skaffa mig en moral som passar mig. Jag vet ungefär var mina gränser går idag och vad jag kan göra utan att det ska få negativa konsekvenser för mig. Jag värjer mig också nu mera mot människor som försöker ge mig skuld- och skamkänslor och dåligt samvete när jag inte handlar utifrån deras normer. En gång i tiden var det lättare att styra mig genom att vädja till sådana känslor.

När jag pluggade utomlands 1992-93 tillsammans med andra européer ansågs vi svenskar vara moraliserande. Vi kan nog vara lite självrättfärdiga i Sverige tror jag. Jag blev i alla fall medveten om att svenskarna utmärkte sig på denna punkt.

Jag tror att ett bra sätt för att slippa må dåligt är att fundera över om man lever i enlighet med sin personliga moral. Jag pratar då inte om moralen som vi ärvt av föräldrar och andra auktoriteter utan om vår egen moral. Jag märker att min självrespekt ökar när jag handlar på ett för mig riktigt sätt. Att tänka några vändor vad som känns rätt och fel skadar inte.

Att moral kan klinga negativt för en del är olyckligt. Om du mår dåligt så behöver du ordna upp en del på det inre planet. Kanske lever du på ett sätt som ökar på ditt dåliga mående. Jag mår i alla fall dåligt när jag bryter mot min moral och att bli klar över mina gränser har hjälpt mig mycket.