När jag känner mig missnöjd finns det alltid en orsak till att jag känner som jag gör. Missnöje har fått mig att höja mig ur mina begränsningar. Jag strävar ständigt vidare mot en bättre framtid trots motstånd. Missnöje har varit en oerhört stark drivkraft i mitt liv. Utan missnöjets närvaro vet jag inte om jag skulle ägna mig åt personlig utveckling. Mitt mål är att bli genuint lycklig. Det är för mig essensen av verklig framgång. Då skulle jag njuta och vara mer närvarande i nuet. Kanske till och med nöjd. Som det är nu blickar jag framåt. Jag håller också på att göra upp med mitt förflutna så att jag ska slippa uppehålla mig där längre än vad som är nödvändigt. Jag vill fånga dagen oftare än vad jag gör.
Även om jag är missnöjd ofta så är jag samtidigt tacksam. Jag är tacksam för allt som fungerar, tacksam för min levnadsstandard och tacksam för människorna i mitt liv.
Det kan finnas väldigt bra anledningar till att någon är missnöjd. Man kan leva ett liv där man är ljusår från sitt autentiska jag. Då tror jag inte att man mår bra. Eller att man är långt ifrån att leva sitt drömliv. Man har accepterat ett tråkigt liv för att orken har tagit slut och man har gett upp på grund av för många besvikelser. Jag tror det finns många trötta själar som dukar under för besvikelser och cynism. Livet är inte lätt för någon har jag förstått. Vi har alla våra personliga utmaningar och det kan bli för mycket för vem som helst.
Vår längtan och våra drömmar hänger ihop med vårt missnöje. Jag vill uppmana alla att ta sitt missnöje på allvar. Visst, förändring kan kännas farligt och är inte lätt. Men vi är skyldiga oss själva att försöka bli den vi innerst inne är och vill vara och att leva det liv vi drömmer om.