Jag har förstått att jag ska undvika att ge mig in i diskussioner med människor som bygger sina argument på känslor. Det finns inga utsikter att diskussionen ska bli fruktbar.
Man behöver grundläggande kunskaper i ett ämne som ska diskuteras. Ett visst mått av fakta är nödvändigt. Och förnuft måste finnas med som huvudingrediens.
Så jag har lärt mig att vara tyst när jag märker att det är känslor som färgar en debatt. Jag kommer aldrig att nå fram med mina argument hur väl jag än argumenterar. Vi befinner oss på olika planeter och talar bara förbi varandra. Jag har bestämt mig för att lägga mitt krut någon annanstans där jag kan göra skillnad. Min energi är alldeles för dyrbar.
Filosofen Arne Naess säger att det optimala är ett varmt hjärta och en kall hjärna och jag är benägen att hålla med. Den kalla hjärnan tolkar jag som förmågan att hålla ett visst mått av objektivitet. Fakta måste få företräde framför känslor.
I grund och botten spelar förstås känslor en stor roll för engagemang och passion. Somliga drivs av hat och somliga av kärlek. Man kan drivas av andra känslor också. Det är en viktig fråga att ställa sig: Pratar jag om det här av kärlek eller vad består mitt bränsle av? Vill jag vara med och minska lidandet eller öka klyftorna mellan oss?