Motsatsen till mångfald är enfald
Mångfald är vackert! Olika former, färger och kön! Olika stilar, personligheter och uttryck! Olika frisyrer, kroppsutsmyckningar och klädsmaker! Olika intressen, preferenser och livsstilar! Olika religioner, politiska ideologier och kulturer!
Att vi alla är unika och sinsemellan olika är vackert. Det finns så mycket att upptäcka i olikheterna. Världen är tillräckligt stor för att vi alltid ska kunna upptäcka nytt.
Vi borde jämföra oss mindre med andra och bejaka olikheterna. Någon är mera vältränad, någon mera kunnig, någon bättre på kärlek etcetera. Men vi har alla något som just vi är bra på. Istället för att jämföra oss skulle vi lära av varandra. Och lära oss att glädjas med varandra.
Jag inser att det skulle vara tråkigt om alla vore som jag. Att tvinga på andra mina sätt och preferenser är dumt. Andlighet är för mig detsamma som att erkänna skönheten i mångfalden och att låta andra vara sig själv. För jag vill också bli accepterad för den jag är. Då måste jag självklart acceptera andras egenart.
Det tog lång tid att komma hit. Jag har också levt ett liv där jag försökt övertala och övertyga andra att tänka på mitt sätt. Men jag förstod till sist att utbytet av kunskap och information lyfter oss till högre förståelse. Diskussioner där vi tar in andras sätt att tänka och göra saker på är berikande. Det finns så mycket att lära.
Likformighet är urtrist i min världsbild!