Min mamma heter Elisabeth Kalmár och hon är värd en eloge! I december fyller hon 80 år.
Under många år har hon varit min stöttepelare i livet. Min mamma är också min allra bästa vän. Hon är den första jag ringer till om jag har goda nyheter för hon blir alltid odelat glad för min skull. Hon är bara bäst!
För fyra år sedan drabbades mamma av en hjärtinfarkt och några månader senare av en liten stroke. Hon är rörelsehindrad sedan dess och går med rullator. Under hela våren har mamma varit ute och tränat. Hon promenerar runt kvarteret där hon bor, ivrigt påhejad av grannarna. Hon kom över sitt obehag att vara hänvisad till rullator och riktar sig utåt i livet igen.
Nu har mina föräldrar kommit tillbaka från en resa till Binz i norra Tyskland. Det är första gången mamma har varit utomlands på över fyra år. Vi döttrar var så glada när hon skaffade nytt pass före resan för det är en sådan livsbejakande handling.
Utflykten till Binz varade i en vecka. Makarna Kalmár fick åter uppleva sitt älskade Binz där de tillbringat flera semestrar under tidigare år.
Nu är jag hos mamma som behöver min assistans. Det är kvalitetstid!