Se mig
Kan någon ba se mig
Jag ber dig
Kan någon ba se mig
Se mig av Danny Saucedo
Jag tror att många människor vill bli sedda av någon. Vi längtar efter att någon ser det som finns under ytan.
I psykoserna har jag blivit genomlyst. Jag har känt mig sedd. Efter psykoserna har jag haft svårt att känna mig privat – länge kände jag mig sedd även när jag var ensam. Det var både behagligt och obehagligt.
Nu fungerar jag som vanligt igen. Men känslan att ha blivit sedd finns kvar.
Psykoser patologiseras i hög grad. Men min erfarenhet är att när man kommer ut på andra sidan så finns det mycket behållning av psykoser. Mina ramar har vidgats, jag har fått kontakt med okända delar av mig själv och jag känner mig sedd.
Det är svårt att vara människa. Vi längtar efter gemenskap med andra men det finns barriärer mellan oss. Det är på gott och ont. Det är väldigt skönt att vara privat när man vill det och ibland har man behov av att bli sedd.
Jag tror att mycket missnöje har sin förklaring i detta att vi inte känner oss sedda för den vi är. Vi känner oss reducerade av andra och anar att vi inte når vår potential på grund av diverse begränsningar.
När man känner sig sedd minskar också behovet av bekräftelse har jag märkt. Och det är befriande.