Det finns saker man inte kan läsa sig till. Det finns saker som man själv måste uppleva för att veta hur det är. Det är när tankarna blir känslor och hela kroppen reagerar som man får en erfarenhet.

En gång i tiden läste jag med bara huvudet. Det gick lätt och jag kunde läsa ut en bok om dagen. Det var bara tankar och inga känslor. Jag trodde att jag förstod men det var helt ytlig kunskap. En massa tankar som var lätta att konversera med andra.

Jag läste om de svaga i samhället men jag förstod inte. Jag saknade upplevelsen att vara svag.

Sedan blev jag själv svag och det gjorde förfärligt ont. Det blev tomt i huvudet och kroppen tog över. Jag blev stum och överkänslig.

Nu läser jag en bok om ojämlikhet och det gör ont att läsa om utsatthet. Nu när jag har den självupplevda erfarenheten av svaghet så läser jag med huvudet, känslorna och kroppen i förening. Det går långsamt och jag känner obehaget.

Det man inte själv har upplevt vet man inte mycket om.