Det råder ingen motsättning för mig att vara kristen och feminist. Både kristendomen och feminismen talar om mitt värde och om upprättelse som människa och kvinna.
Det har inte alltid varit självklart för mig att jag är värdefull. Jag har därför ägnat mycket tid åt att söka mitt värde som kvinna och människa. Jag har läst psykologi för att förstå den mänskliga naturen, feminism för att förstå den specifika erfarenheten att vara kvinna och kristendom för att få fatt på min gudomliga natur. Mitt sökande har drivits av ett behov efter att känna värdighet.
Jag vet inte om jag har varit ovanligt trasig eller om mitt behov av värdighet är ovanligt på något sätt. Jag vet att jag inte vill känna mig värdelös och utbytbar. Jag vill inte känna mig som en vara eller ett objekt. Jag vill inte heller bli betraktad som en patient i all evighet.
Så jag har varit en sökare under lång tid. I och med min sjukdom ställdes allt på sin spets och jag fick en helt ny motivation och driv i mitt sökande eftersom jag nu också led svårt. Jag fick eld i baken när jag drabbades av psykisk sjukdom. Nu blev det livsviktigt att hela självkänslan och få fatt på mitt värde.