Jag fick inga egna barn men jag har förstås också moderskänslor. De riktar jag mot min katt Kattis som är min bäbis.
Kattis är en mycket försiktig katt. Hon är lite otrygg, gillar att ta det säkra före det osäkra och är väldigt rädd om sitt eget skinn. Jag gör allt jag kan för att hon ska känna sig trygg. Jag är mån om att ge henne fräsch mat, städa hennes toalett, kela med henne och att inte lämna henne ensam länge. Jag vill att hon ska veta att hon alltid får det hon behöver och att hon aldrig kommer att bli övergiven. Hon är förstås försäkrad.
Jag tänker mig att Gud har samma omsorg för mig som jag har för Kattis. Gud vill att jag ska känna mig trygg och ha tillit. Jag ska känna att jag får det jag behöver och att jag inte kommer att bli övergiven. Gud fylls också av varma faderskänslor när han tittar på mig. Jag är hans dyrbara barn och jag är omhändertagen.
Relationer kan se ut på olika sätt. Jag har en relation till mitt husdjur som är guld för mig och jag har relationer i den andliga världen som är verkliga för mig. Det är ett givande och tagande i dessa relationer som i alla relationer.
Så Gud värnar om mig och jag värnar om Kattis. Lite samma sak!