Kärleken övervinner allt

Kärlek är mera en attityd för mig än en känsla. Jag har haft svårt att känna kärlek när jag har lidit. Jag har till och med hatat. Då har jag anammat en kärleksfull attityd för jag har med mitt intellekt trott på att kärleken övervinner allt.

Så jag har försökt att behandla människor som jag själv vill bli behandlad. Inom mig har jag rasat men utåt har jag sökt bete mig på ett värdigt sätt. Kriser är inte så värdiga och jag har misslyckats många gånger. Jag har dock hållit mig inom vissa ramar. Som den jurist jag är har jag tänkt att det är lagligt att känna vad som helst men inte att göra vad som helst.

Så länge det går lätt i livet är det enkelt att tro att man är kärleksfull. När livet kärvar till sig är det svårare att hålla fast vid den bilden. Jag tror idag att det verkligt kärleksfulla är att visa kärlek när det kostar något på det personliga planet. Att ge av sitt överflöd är enkelt. Men att ge när det är kärvt och svårt betyder mera. En kärlek som inte kostar mig något är knappast kärlek i sin fulla betydelse. I ett äktenskap lovar vi att älska varandra i nöd och lust. Det förpliktar.

Så jag tror att vi ska glömma idén om att kärlek alltid ska kännas skönt. Känslor går upp och ner och det är inte klokt att fatta beslut på tillfälliga känslostämningar. Det är inte vettigt att alltid låta känslorna styra.

Jag försöker att följa mitt hjärta idag. Det betyder dock inte att jag kopplar bort hjärnan. Om jag ska få det jag vill ha i livet måste jag både följa mina känslor och vara smart. Och att vara smart är ofta att tänka på lite längre sikt.