Att vara överkänslig är verkligen inte roligt. Vi behöver både förnuft och känsla för att fungera. Intelligens utan hjärta är farligt och känsla utan förnuft blir kladdigt.

När mitt tänkande slogs ut efter mina psykoser och jag fylldes av känsla fungerade jag inte som jag skulle. Jag sysslade med mycket magiskt tänkande där jag läste in tecken i det mesta. Mina vanliga försvar fungerade inte och jag kunde inte värja mig mot exempelvis reklam. Det mentala hade varit ett försvar mot habegäret och nu flöt jag ut i en annorlunda värld fylld av nya känslor.

Jag behövde verkligen komma i kontakt med mina äkta känslor även om det var smärtsamt. Jag ser min kris som en emotionell kris som slutligen ledde till att jag blev en helare människa. Men det var fruktansvärt obehagligt att drunkna i känslor. Det var mest en gröt av känslor som var väldigt svåra att separera från varandra. Det tog mycket lång tid innan jag förstod vad jag kände. Att hitta ord på mina känslor var svårt även för mig som brukar ha lätt med språket.

Detta att jag var så känslig för reklam var en ny erfarenhet för mig. Jag kan förstå att människor under isen hamnar i skuldfällan. Vi jämför oss med andra och vi vill också ha någon form av status. Min känsla av underlägsenhet ledde till att jag ville ha samma saker som andra samtidigt som min ekonomi var usel. Marknaden fungerar också så att de sämst bemedlade får nöja sig med de sämsta villkoren. Marknaden har ingen moral.