Det är givande att möta människor på samma plan. Det är en kortsiktig vinst att känna sig som förmer än andra. Egot blåser upp sig men vårt autentiska jag vinner ingenting.

Att vara överlägsen andra skapar en känsla av främlingskap med sin omgivning. På samma sätt är det med underlägsenhet. Att känna gemenskap och samhörighet förutsätter tanken och känslan att vi är lika varandra.

Vi vinner också mycket på att röra oss bland människor som synes olika oss själva med inställningen att vi är lika mycket värda. Efter ett tag kommer vi att hitta beröringspunkterna och se likheterna även här.

Jag har både känt mig överlägsen och underlägsen andra och ingen av känslorna gjorde mig gott. Jag kände mig mest ensam och isolerad. Det kanske verkar lockande med överlägsenhet men det hindrar oss från att känna samhörighet som är ett viktigt behov hos oss. Äkta mänskliga möten förutsätter jämlikhet.