Det finns en stor risk att vi svänger oss med begrepp som enbart är tomma och ihåliga ord som låter fint men som absolut inte har någon substans.
Om vi är för ett jämlikt samhälle till exempel så finns det en kostnad på det personliga planet. Kanske måste vi ta ett steg tillbaka ibland för att släppa fram någon annan, vi måste dela med oss av våra privilegier till de som har mindre, kanske måste vi sänka vår levnadsstandard. Det pratas mycket lite om hur vi reellt ska uppnå jämlikhet som om problemet skulle lösa sig av sig självt om vi bara proklamerar att vi är för ett jämlikt samhälle.
Det finns ett problem med ekonomiskt tillväxt som man pratar om. Ska målet vara att öka den ekonomiska tillväxten i evighet? Är detta hållbart?
Men det finns samma sorts tänkande på det privata planet. Vi vill öka våra inkomster. Jag känner inte någon som vill sänka sin lönenivå eller levnadsstandard. Vi vill gärna flytta till ett lyxigare och rymligare boende. Vi vill kunna åka på långväga och exotiska resor. Vi vill kunna äta oxfilet till helgen.
Det rimmar illa med jämlikhet. Jämlikhet handlar om social rättvisa. Det handlar om rättigheter att få viktiga levnadsbehov tillgodosedda. Det handlar om att alla ska få möjlighet till gemenskap och mening. De handlar om att vi alla ska få möjlighet att förverkliga oss.
Vad är jag beredd att göra och avstå från för att vi ska få jämlikhet? Det är en essentiell fråga att ställa. Om jag inte är beredd att förändra något så kanske jag egentligen inte bryr mig om att vi ska få en jämlik värld. Jag bryr mig istället om andra saker i livet. Kanske individuell framgång.