Jag reagerar plötsligt mot att ”sexig” skulle vara den komplimang kvinnor mest av allt vill höra. Somliga verkar tro det. Snygg och sexig!
Jag skiter väl i vad du tycker! Huvudsaken är väl att jag känner mig snygg och sexig.
Jag har betraktat mig så länge nu så jag bryr mig inte längre om vad andra tycker. Jag har insett att dålig självkänsla endast kan botas genom att jag själv har ett positivt synsätt på vem jag är. Att göra mig till för att andra ska tycka att jag duger är en hopplös uppgift. Jag förlorar mig själv på kuppen.
Det är inte problematiskt för mig att vara kvinna. Att vara kvinna är positivt. Och att jag skulle behöva vara på något visst sätt för att vara kvinna är också främmande för mig. Jag blir inte mindre kvinna för att någon, man eller kvinna, skulle anse det.
Min väg till frigörelse har gått genom att definiera mig själv och genom att bli den jag vill vara. Jag har slutat att betrakta mig genom andras ögon för det är så utmattande och tråkigt. Och det får mig alltid att känna mig otillräcklig. Hur andra definierar en handlar också ytterst om vilka de själva är. Definitioner är alltid subjektiva. Och vad kan vara mer rimligt än att välja sin egen subjektivitet? Det handlar för fasiken om mig! Då ska väl ändå min röst väga tyngst.
Det är superviktigt att man är nöjd med sig själv. Det är tusen gånger viktigare att man är nöjd med sig själv än att andra är det.