Efter min senaste psykos (nyligen) svänger mitt humör upp och ner. Ena dagen rusar endorfinerna i kroppen och nästa dag känner jag mig låg och irriterad. Det kommer att ta ett tag innan mitt humör har stabiliserats.
Det är påfrestande med svängningarna i humöret. Jag brukar inte gå omkring och vara sur och tvär men nu orkar jag inte ens dölja det som jag brukar. Jag brukar vara trevlig mot främlingar men känner mig bara besvärad om någon tilltalar mig. Jag vill bara vara ifred just nu.
Det är inte tillåtet för mig att vara taskig mot andra. Jag brukar tänka på att inte skada andras självkänsla. Jag vet ju själv hur känslig man kan vara och vill inte sprida skit omkring mig. Men nu har jag kommit till en punkt då jag inte orkar bry mig om andras känslor lika mycket. Jag är sjukskriven och kan vara hemma som tur är. Jag väljer själv om jag ska öppna dörren för någon. Det måste vara en mänsklig rättighet att få gå och sura i sitt eget hem!
De här kommer att plana ut med tiden. Det vet jag av erfarenhet. Jag kommer väl till något slags balans där jag varken är euforisk eller irriterad. Men en psykos har förstås känslomässiga följder som tiden får råda bot på.