Jag är mycket närmare Gud i tider av svårigheter än när livet går på räls. Det är faktiskt en vinst med att befinna sig i mörker. Mörkret har varit en förutsättning för att utveckla min andlighet.

Jag läste att Gud finns i helvetet och inte i himlen. Och detta är också min erfarenhet. Det är i helvetet jag har fått hjälp. Mitt behov av Gud är stort när jag har det svårt. När det är lätt glömmer jag ofta bort Gud.

Jag känner mig aldrig helt ensam. Jag har min andliga familj hos mig när jag får lappsjuka. Det är en mycket stor tröst för mig för jag har tidigare känt mig olidligt ensam och det var outhärdligt.

Jag vill inte glömma bort Gud när jag har framgång. Det är på samma sätt med Gud som med människor. Vi kan inte bara kontakta människor när vi behöver hjälp. Vi ska även dela sötedagarna med varandra.

Men faktum kvarstår. Det ÄR lättare att vara kristen i svårigheter!