Den som hör des­sa mi­na ord och hand­lar ef­ter dem är som en klok man som bygg­de sitt hus på berg­grund. Reg­net öste ner, flo­den kom, vin­dar­na blåste och kas­ta­de sig mot hu­set, men det ra­sa­de in­te, ef­tersom det var byggt på berggrund. Och den som hör dessa mina ord men in­te hand­lar efter dem är som en dåre som bygg­de sitt hus på sand. Reg­net öste ner, flo­den kom, vindar­na blåste och störtade sig mot hans hus, och det ra­sa­de och ra­set blev stort.

Matteus 7:24-27

 

Jag har lagt mycket tid och omsorg på husgrunden innan jag bygger huset. Det tog faslig lång tid att gjuta en grund som är hållbar. Men nu tror jag att jag kan lämna arbetet med grunden.

Detta är en liknelse som jag kan känna igen mig i. Jag behövde bli fast grundad i tillvaron. Mina rötter når djupt. Förmodligen lika djupt som den avgrund jag föll i. Även om jag har tagit mig upp till ytan så är jag djupt rotad.

Det var ett nödvändigt arbete för mitt ras blev stort. Jag har lärt mig att jag både är sårbar och beroende av andra. Jag är beroende av Gud för att klara mig.

Nu gör jag ett nytt försök, förhoppningsvis bättre rustad denna gång.