Girighet

Sjukdomen och fattigdomen gjorde mig girig. Det har varit så mycket bristtänkande under de senaste 20 åren.

Jag brukade inte vara girig när jag mådde bra och var mentalt stimulerad. Jag tyckte att jag levde ett rikt liv även när jag hade ont om pengar. Detta förändrade sig med sjukdomen. Jag kunde inte få nog. Jag var som ett svart hål.

Att girighet är en dödssynd kan jag förstå. Girighet medför så mycket ont i världen. Det finns människor vars girighet fullständigt utplånar varje uns av moral. Jag blir ständigt förvånad över vad människor kan göra för pengar.

Nej, jag gillar inte att vara girig. Och jag gillar definitivt inte att jag bara vill ha mer och mer. Detta är faktiskt en källa till skam hos mig. Jag tycker att jag ska vara nöjd som lever i ett av världens rikaste länder. Jag kan äta mig mätt, jag har fungerande sanitet och värme, jag har gott om kläder att ta på mig och jag har tillgång till sjukvård och mediciner.

Jag vet vilken enorm skillnad det är mellan att känna sig fattig och rik. Och det har faktiskt inte så mycket med pengar att skaffa. Att vara fysiskt och psykiskt frisk, mentalt stimulerad och känslomässigt närd medför att jag känner mig rik även när plånboken är tom. Att vara utstött och diskriminerad, sysslolös och ensam gör mig fattig även om jag skulle ha pengar.

Jag ska ta itu med mina begär. Jag fattar att det här med att vilja ha mer och mer aldrig tar slut. Man kan räkna hur långt upp som helst. Det finns faktiskt bättre mål att sträva efter.