Jag drabbades av sorg. Igen! Men den här gången förstod jag min sorg. Jag vet nu varför jag har varit så ledsen så länge.
Jag har inte känt mig som en fullvärdig medborgare på mycket lång tid. I och med mitt insjuknande i psykos förlorade jag mycket av min identitet. Jag har befunnit mig i limbo alltsedan dess.
Men nu händer det äntligen saker som förändrar allt. Jag återtar mitt fulla värde som medborgare. Jag återtar alla mina rättigheter.
Jag har gått på förnuft och kunskap länge men även känslorna faller på plats nu. Och utan känslorna går det inte. Det räcker inte med att veta att man är en fullvärdig medborgare – man måste känna det med hela sin varelse.
Jag kan bara tala för mig själv, men jag misstänker att även andra psykossjuka upplever ett skadat berättigande. Och det gör ont i själen. Det är så förfärligt ledsamt.
Nu känner jag med alla människor som av något skäl inte känner sitt fulla värde. Diskriminering, marginalisering och stigmatisering är verkligen obehagligt att uppleva. Jag vill verkligen göra vad jag kan för att inte en endaste människa ska behöva uppleva detta. Jag återgår snart till mitt politiska engagemang i FI Karlshamn där jag ska göra inkludering till min hjärtefråga.