Att ständigt vara i balans är kanske behagligt men inte särskilt kreativt. Jag upplever att spänningar mellan människor och inre motsättningar är guld för kreativiteten. Och att vara kreativ är otroligt givande. I alla fall när spänningarna släpper och man hittar lösningen eller syntesen. Då tycker jag att det var värt att våndas. När jag är mitt uppe i konflikten tycker jag att det är pest. Men man får ingenting värdefullt utan möda. Det är i alla fall vad livet har lärt mig.
Nu släpper spänningarna för den här gången och jag har tagit ett steg framåt. Och jag vet att jag ALDRIG kommer att behöva gå igenom samma sak igen. Detta är avklarat. Nästa gång kommer det att handla om något annat. Allt som vi uppnår finns kvar, alla ansträngningar vi gör leder till något nytt.
Det är värt att anstränga sig. Belöningen kommer förr eller senare. Senare i mitt fall för det har varit en lång lång resa. Min tro är stark att jag till slut kommer fram till en destination där jag vill vara. Ja det är kämpigt och jag klagar ofta över min lott. Men det jag har bakom mig vill jag ändå inte ha ogjort för det har gett mig så mycket av värde.
Nu ska jag njuta av att lugnet infinner sig. Och jag konstaterar igen att svårigheterna faktiskt infinner sig när det finns plats för dem i kalendern. När jag behöver styrka får jag alltid ny kraft.