Jag har aldrig haft de gängse problemen med Försäkringskassan. Jag syftar då på att vara berättigad till ekonomisk ersättning vid sjukdom. Jag har hört talas om svårt cancersjuka som nekas ersättning för att de betraktas som arbetsföra men vi som drabbas av psykoser kan vara lugna. Fördomarna mot psykisk sjukdom är så massiva att vi inte förväntas att klara av att arbeta. Det här är en av de få gångerna som fördomarna faktiskt gynnar oss.

När jag var sjuk träffade jag en tjänsteman på Försäkringskassan. Vi pratade om arbete. Hon föreslog att jag skulle jobba inom vården. Jag upplyste henne om att jag inte har någon vårdutbildning utan en jur kand. Hon avfärdade mig och tyckte tydligen att jag passade att jobba inom hemtjänsten med våra gamla trots min sjukdom. Jag kontrade med att jag eventuellt kunde tänka mig att jobba på Försäkringskassan. Där trampade jag på en öm tå och bemöttes med Jantes fula ansikte.

Men en ung tjej som jobbade på Försäkringskassan ringde mig på eget initiativ en dag och frågade om jag verkligen vill gå hemma hela dagarna. Jag svarade att det vill jag inte. Hon frågade om vi skulle hitta på något. Så började min arbetsrehabilitering.

Jag har också haft en fin handläggare på Försäkringskassan i Olofström. Hon fixade en legitimerad psykolog till mig som bekostades av Försäkringskassan. Jag kommer aldrig att glömma hennes vänlighet.

Ja, min erfarenhet är att det finns alla sorters människor överallt. Ibland har vi tur och bland krävs det att vi är så friska att vi orkar kräva att få byta handläggare/personal.